En årsredovisning är en djupgående finansiell rapport om verksamheten i ett visst företag under det gångna året. I allmänhet är årsredovisningar avsedda att förse aktieägare och andra intresserade parter med viktig information om företagets ekonomiska resultat och verksamhet. De kan också betraktas som svart litteratur.
Ta en titt på den här webbplatsen för information om årsredovisning.
Tecknet ”svart litteratur” hänvisar till alla dokument eller all information som inte är kända för allmänheten och som därför inte är öppet tillgängliga för offentlig granskning. De flesta företag försöker hålla sina årsredovisningar konfidentiella, men ibland blir det nödvändigt att offentliggöra dem.
Dessa tillväxtmarknader utgör en enorm möjlighet att investera och skapa arbetstillfällen.
I de flesta fall är det bara årsredovisningen för ett offentligt ägt företag som måste lämnas in till SEC (Securities Exchange Commission). Privata företag måste vanligtvis lämna in en individuell inkomstskattedeklaration, som skiljer sig från de deklarationer som lämnas in av S-bolag och partnerskap. Årsredovisningar kan också lämnas in som en årsrapport till aktieägarna, en icke-årsrapport till fordringsägare, en rapport till kongressen och en rapport till tillsynsorganen. Dessutom måste vissa företag lämna in en företagsrapport, som beskriver de åtgärder som styrelsen, ledningen och personalen vidtagit i fråga om verksamheten under det gångna året. Termen ”rapport för det gångna året” avser en rapport som innehåller finansiell information för det föregående året och kan utarbetas för det föregående året eller för det kommande året.
Det är mycket viktigt att styrelseledamöter och aktieägare har läst årsredovisningarna noggrant, eftersom de innehåller viktig information om verksamheten. Huvudskälet till sådana dokument är att de ska varna investerarna om utvecklingen som kan påverka företaget. Till exempel är en vinstvarning en av de viktigaste aspekterna i sådana rapporter. Vanligtvis utfärdas denna före den första dagen på det nya året. Dessutom finns det några andra lagstadgade händelser som måste ingå i de finansiella rapporterna.
Hur som helst kommer dessa länders förmåga att locka till sig investeringar och skapa arbetstillfällen att hindras av deras regeringars dåliga resultat.
Hur tillväxtekonomierna kommer att påverka de amerikanska konsumenterna?
En tillväxtmarknad är en global marknad som har vissa attribut från en avancerad marknad, men som inte helt uppfyller dess normer. Detta omfattar marknader som har funnits eller kan bli utvecklingsmarknader inom en nära framtid. En utvecklingsmarknad är en marknad där inhemska produkter överträffar utländska produkter på vissa områden. Det är viktigt för ett företag att inse att dessa marknader inte alltid fortsätter att expandera. Och om de gör det, är fördelarna vanligtvis begränsade till den inhemska ekonomin.
Ett problem som de flesta tillväxtekonomier har är hög korruption och dålig styrning. Företag som är verksamma på dessa marknader upplever ofta höga nivåer av företagsägande, brist på goda arbetsmetoder, liten eller ingen infrastrukturutveckling och ett svagt finansiellt system. Dessa faktorer förvärrar problemet med kapitalbildning. Med ett svagt finansiellt system och ett dåligt politiskt system är det svårt för företagen att få tillräcklig finansiering från traditionella finansiella källor som banker och andra former av kapitalmarknader.
Framväxande marknadsekonomier
Som tidigare nämnts är Indien en av de framväxande marknadsekonomierna med betydande potential. Indien är hemvist för ett stort antal små och medelstora företag, som upplever en hög grad av entreprenörsframgång på grund av deras förmåga att få tillgång till billig arbetskraft och kvaliteten på de mänskliga resurserna. Många av dessa företag är dock inte medvetna om hur de ska utnyttja sina unika fördelar. Förutom att vara en viktig aktör på den globala scenen står Indien också inför interna problem som hindrar landet från att effektivt utnyttja sina naturliga fördelar. Ett viktigt exempel är den ohälsa som råder mellan lokala politiker, organiserade affärsintressen och vanliga medborgare.
Kina är en annan av de framväxande marknadsekonomierna som står inför betydande obalanser. Den snabba ekonomiska tillväxten i Indien har bidragit till att Kinas ekonomi nu växer mycket snabbare än vad den gjorde under tidigare decennier. Både Indien och Kina står dock inför betydande strukturella obalanser, inklusive svag arbetsproduktivitet, minskad infrastruktur och minskad produktivitet inom jordbruket. Kinas ekonomi kommer att fortsätta att uppleva en snabb ekonomisk tillväxt så länge landet fortsätter att liberalisera sin ekonomi och hålla landets tillväxtmotor igång på en relativt bekväm nivå. Indien kommer dock att bli en allt viktigare aktör på den globala scenen i takt med att landet genomför en politik som tar itu med de viktigaste faktorerna som hämmar den ekonomiska tillväxten.
En av de viktigaste orsakerna till att tillväxtländer kan fortsätta att åtnjuta en robust ekonomisk tillväxt är deras förmåga att utnyttja gränsmarknader. Det finns ett antal framväxande gränsmarknader runt om i världen, och vissa har redan nått banbrytande höjder. Några exempel är Mexiko, Indien, Chile, Vietnam och Kenya. Vissa av dessa länder har allvarliga obalanser som hindrar deras förmåga att framgångsrikt utnyttja den internationella handelsmarknaden. Andra länder, t.ex. Jamaica, har förmågan att snabbt anpassa sig till förändringar i sin inhemska miljö för att göra dem mer konkurrenskraftiga.
Registrerade investeringsrådgivare är inte aktiemäklare eller finansiella planerare.
Dessa tillväxtmarknader utgör en enorm möjlighet att investera och skapa arbetstillfällen för amerikanska arbetstagare. Dessa länders förmåga att locka till sig investeringar och skapa arbetstillfällen kommer dock att hindras av deras regeringars dåliga resultat. Regeringarna i många utvecklingsländer saknar de resurser som krävs för att effektivt främja ekonomisk tillväxt och utveckling. Tyvärr har många av dessa nationer också hittat sätt att skaffa sig olagliga vinstsysselsättningar genom korruption och nepotism. Som ett resultat av detta kommer kvaliteten på de arbetstillfällen som skapas i dessa länder inte att vara tillräckligt jämn för att locka till sig amerikanska investeringspengar.
Grunderna för bokslut
Finansiella redogörelser är detaljerade register över företagets finansiella verksamhet och ställning under en viss tidsperiod. Ett företags resultaträkning är ett sådant dokument och även kassaflödesanalysen. Den listar den totala inkomsten för en viss period, den inkomst som företaget tjänat under perioden och den nettointäkt som företaget har till sitt förfogande efter perioden. I företagets balansräkning redovisas företagets intäkter och kostnader på månadsbasis. Den upprättas vanligtvis i slutet av året men kan upprättas när som helst innan året är slut.
I allmänhet använder företag tre typer av bokslut, nämligen resultaträkningen, balansräkningen och kassaflödesanalysen. Resultaträkningen ger en översikt över företagets löpande verksamhet med avseende på likvida medel och kapitaltillgångar. Den ska upprättas enligt de allmänt accepterade redovisningsprinciperna. Balansräkningen innehåller uppgifter om skillnaden mellan tillgångar och skulder. Det är nödvändigt att utvärdera företagets drifts-, investerings- och finansieringsverksamhet för att förstå företagets tillstånd.
Bokslutet måste upprättas i enlighet med de allmänt accepterade redovisningsprinciperna (GAAP). Dessa principer är utformade för att ge företaget vägledning om hur företagets finansiella data ska registreras och hur dessa data ska rapporteras till användarna. De viktigaste principerna i GAAP är värdering av tillgångar, redovisning av intäkter för intäktsredovisning, värdering av kostnader för drifts-, investerings- och finansieringsverksamhet samt rapportering av resultat av verksamhet eller händelser under året. Redovisningsmetoden bygger också på principen om dubbel bokföring. Detta innebär att ett företag redovisas för den transaktion det har gjort snarare än i sin balansräkning vid årets slut.
Huvudsakliga syftet med boksluten
Det huvudsakliga syftet med boksluten är att ge ledningen och aktieägarna korrekt, heltäckande och aktuell information om företaget. Viktigast av allt är att det hjälper till att avgöra om företaget ska köpas eller säljas av investerare. Med andra ord ger det företagets ägare en möjlighet att bedöma resultatet av sin investering. Om ett företag genererar ett negativt resultat är det första steget att minska effekten på balansräkningen genom att göra justeringar i bokföringsrutinerna och reducera bokslutet till en nivå som kan presenteras för investerarna. Om företaget däremot genererar positiva vinster är det bättre att öka det egna kapitalet och använda de förvärvade pengarna för att köpa tillbaka det egna kapitalet.
Det finns två huvudfaktorer som måste beaktas vid upprättandet av bokslutet: rörelseresultatet och företagets brutto- och nettoskuld. Rörelseresultatet återspeglar värdet av företagets intäkter minus de kostnader som har uppstått vid genomförandet av affärsverksamheten. Rörelsemarginalen är därför skillnaden mellan den faktiska inkomsten (eller inkomsten från verksamheten minus kostnaderna) och nettoresultatet från försäljning och tjänster multiplicerat med rörelsemarginalen. Bruttoskulden avser organisationens alla kortfristiga och långfristiga skulder i slutet av rapporteringsperioden. Den beräknas som skillnaden mellan tillgångar och skulder i slutet av rapporteringsperioden. Investerarna kommer att vara intresserade av bruttoskuldsättningsgraden, som anger hållbarheten i företagets förmåga att betala skulden.
Förberedandet av finansiella rapporter är en komplex process som kräver en betydande mängd resurser. Företaget måste upprätta sina finansiella rapporter utifrån företagets balansräkning samt utifrån intäktsredovisningen och kassaflödesanalysen. Vilka redovisningsprinciper som används beror på vilken typ av rapportering som företaget förväntar sig att göra och hur exponerad företaget är för finansiell information. Det finns flera olika typer av finansiella rapporter såsom kassaflödesanalys, kassaflödesuppföljning, balansräkningsrapportering och modellering av finansiella rapporter. Informationen i balansräkningen rapporterar företagets omsättningstillgångar och skulder och återspeglar även företagets långfristiga skulder.
De förväntas ha en omfattande yrkesbakgrund inom finans, bank, försäkringssektorn investeringar.
Vad är en investeringsrådgivare?
En registrerad investeringsrådgivare är ett företag som är en auktoriserad investeringsrådgivare inom USA eller en delstats värdepapperskommission. Han eller hon är auktoriserad av värdepapperstillsynsmyndigheten att ge råd till registrerade investerare, till förmån för dessa investerare. Registrerade investeringsrådgivare är inte aktiemäklare eller finansiella planerare. De erbjuder investeringsrådgivning till registrerade direktinvesterare och/eller portföljägare. De förväntas ha en omfattande yrkesmässig bakgrund inom finans, bank- och försäkringssektorn investeringar.
En investeringsrådgivare är, när han eller hon arbetar för din räkning, inte anställd av din arbetsgivare. I de flesta fall får rådgivaren inte någon form av ersättning (lön eller förmåner) från dig utan betalas med provision från försäljningen av värdepapper på ditt konto. Det är din arbetsgivare som ordnar utbetalningen av denna provision. Provisionens storlek, frekvens och art kommer att variera beroende på den enskilda kontoinnehavaren och omständigheterna kring transaktionen. Den allmänna regeln är att ju mer försäljning du gör, desto högre blir din ersättning och desto större är din möjlighet att behålla ditt nuvarande jobb.
Du har ett avtalsförhållande med din investeringsrådgivare. Han eller hon är anställd på heltid och förväntas arbeta med dig på heltid. Dessutom har din rådgivare en exklusiv rätt att marknadsföra eller sälja dina värdepapper, förutsatt att han eller hon gör det i enlighet med gällande bestämmelser. Omfattningen och frekvensen av försäljning och andra tjänster som utförs av din rådgivare är föremål för ditt avtal och är inte föremål för din arbetsgivares kontroll.
En investeringsrådgivare är, när han eller hon arbetar för din räkning, inte anställd av din arbetsgivare.
Om du funderar på att registrera dig hos en registrerad investeringsrådgivare är det viktigt att du gör det med försiktighet. Det finns ett antal skrupelfria aktörer inom sektorn för finansiella tjänster som är villiga att lura investerare genom att erbjuda vad som verkar vara investeringsrådgivning av hög kvalitet. De riktar sig till yngre investerare och lovar dem att deras råd kommer att hjälpa dem att uppnå enorma förmögenheter på relativt kort tid. Tyvärr visar sig dessa löften ofta vara olönsamma. Av denna anledning är det alltid klokt att kontrollera kvalifikationer och referenser hos alla finansiella rådgivare som du överväger att erbjuda dina finansiella tjänster.
En del finansiella rådgivare erbjuder också nischade produkter, till exempel förvaltade investeringsfonder eller individuella investeringsportföljer. Dessa är vanligtvis inte tillgängliga från registrerade investeringsrådgivare. Vissa rådgivare erbjuder också skräddarsydd investeringsrådgivning som är anpassad till dina specifika finansiella behov. Vissa rådgivare specialiserar sig till exempel på förvaltade fonder med specifika nivåer av risktolerans.
Dessa är vanligtvis inte tillgängliga från registrerade investeringsrådgivare.
Det finns två huvudkrav för att investeringsrådgivare ska bli registrerade. Det ena kravet kräver bevis på yrkeskvalifikationer, det andra kravet är bevis på registrering. Yrkeskvalifikationer uppnås genom att uppfylla Financial Services Authority Code of Professional Practice, där det fastställs vilka minimikrav på utbildning och yrkeskvalifikationer som en yrkesutövare bör uppfylla. Bevis på registrering erhålls genom att uppfylla de lagstadgade kraven, som bland annat innebär att man måste uppvisa tre års handelserfarenhet inom ett expertområde och vara registrerad på AMEX och AMBS. När du väl är registrerad måste du fortsätta att övervaka din status och hålla dig uppdaterad om lagändringar, inklusive ändringar av kraven för registrering och formuleringen av delegerade uppgifter.
